jonssonsfrestelser.blogg.se

Jonssons frestelser är en blogg som kommer att handla om mat, resor,djur och natur. Ibland kan det slinka med lite poesi också. Vi är ett par på 50+ som heter Angela och Morgan. Vi älskar att vistas i naturen. Plocka bär, svamp och fiska. Vi har även två fina barnbarn. Dom kommer också att ta lite plats här. Välkommen till Jonssonsfrestelser.

Mot Fallmoran

Publicerad 2018-09-11 17:22:00 i Allmänt,

I dag gick vi på tur mot Samevistet och Fallmoran. Där har vi varit många gånger tidigare men vi ledsnar aldrig på den turen. Själva vandringen över de öppna vidderna och med fjällen runt omkring är så otroligt vacker. Vädret var hyffsat, åtta plus och en frisk vind, vi kände oss glada, lediga och fria.
På långt avstånd kunde vi se några renar som spatserade omkring. Och den här gången hade vi faktiskt kommit ihåg att ta med oss kikaren. Så vi stod en bra stund och tittade på renarna i kikaren, väldigt spännande. Men det konstiga var att renarna tycktes gå oss till mötes, kanske var dom lika nyfikna på oss som vi på dem? Och när renarna hade kommit tillräckligt nära så såg vi att renarna var två äldre damer som också var ute på vandring. Vi hälsade artigt på dem och skrattade förläget. Och vi gör som vanligt, skyller på synen....
Men turen var på vår sida i dag ändå. För vi träffade så småningom på två olika ren flockar som vi kunde beundra på avstånd. Och det var sånna där äkta renar som ser ut som renar ska göra!
Vi passerade Samevistet och gick vidare mot Fallmoran, där slog vi oss ner och fikade och njöt av lugnet.
När vi återvände mot Samevistet så föll ett stillsamt lagom duggregn. Så vi stannade till och tog på oss regnjackorna, men regnbrallorna ansåg vi vara lite onödiga så de fick ligga kvar i ryggsäcken. Vi gick där och filosoferade och sa till varandra att det gör ingenting att det regnar. “För det är sååå himla underbart ändå”. Men underbart är kort. För regnet tilltog i styrka och snart sipprade vattnet ända in i långkalsongerna och vidare ner i kängorna, klaffs, klaffs. Och det var omöjligt att se någonting genom våra regnstänkta glasögon. Varför har ingen uppfunnit glasögon med vind rute torkare på?!  Och jag ångrar bittert att jag inte hade tagit med cyklopet som ligger hemma i garderoben. För vi tror säkert att vår vandring hade varit betydligt torrare och bekvämare om vi bara hade haft grodmansdräkter och cyklop på oss. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela