jonssonsfrestelser.blogg.se

Jonssons frestelser är en blogg som kommer att handla om mat, resor,djur och natur. Ibland kan det slinka med lite poesi också. Vi är ett par på 50+ som heter Angela och Morgan. Vi älskar att vistas i naturen. Plocka bär, svamp och fiska. Vi har även två fina barnbarn. Dom kommer också att ta lite plats här. Välkommen till Jonssonsfrestelser.

Mogges Norrländska Tortilla

Publicerad 2018-10-28 18:07:00 i Allmänt,

 
Jag har valt att använda ett hembakat mjukt tunnbröd som är från Docksta. Men det går också utmärkt att använda vanliga Tortillabröd. Ingredienser 2 personer: 6 st bröd, Ca 400 gram bacontärningar, 1 st finhackad gul lök, en stor näve gula kantareller, riven västerbottensost. Bryn bacontärningarna, löken, och kantarellerna. Ingredienser tomatsalsa; 3 st tomater, Ca 20 st oliver, 3 st milda feferoni, 2 msk olivolja, 1 krm svartpeppar, 1 krm vitpeppar, 2 msk tomatpure. Grovhacka 1/2 tomat, 10 st oliver, 3st feferoni. Mixa 10 st oliver, 2 1/5 tomat, 2 msk olivolja och 2 msk tomatpure. Häll över mixen i en skål och rör ner de grovhackade ingredienserna. Tillsätt svartpeppar och vitpeppar. Fördela på bröden, bacon, lök, kantareller och salsa. Strö över lite västerbottensost. Rulla ihop och lägg rullarna i en ugnsfast form. Strö över lite ost och gratinera i ugn 225 grader tills osten har smällt. Servera gärna med en grön sallad och lite av den hemgjorda salsan. Smaklig måltid Mogge.

Mot gymmet

Publicerad 2018-10-21 18:06:12 i Allmänt,

Ni som har läst våra bloggar tidigare, vet att vi som medelålders i bland har klagat på våra stela leder, men nu ska det bli ändring på det. Man har nämligen öppnat Star Gym här i Sörberge där vi bor. Och i och med det fick Mogge den briljanta iden att vi skulle börja gå på gym och träna. - Nä men fy vad tråkigt, sa jag. Hålla på och lyfta tyngder så där i onödan, nä det vill jag inte! Men hur som helst så lyckades han övertala mig och så blev det så ändå. Och det visade sig att jag som är anställd i Sundsvalls kommun fick ett årskort så där bara rakt av. Vilket jag ser som en stor förmån. Ja, plötsligt stod jag där med mitt passerkort i näven, så självklart måste jag ge det hela en chans. Och vår avsikt är inte att få snygga kroppar men det skulle inte skada om vi kanske kan bli lite smidigare. Första gången som vi besökte gymmet så hade vi stämt träff med sonen, han fick bli vår PT (personlige tränare). Därför att han kan en hel del om det där med olika träningsredskap, teknik, muskler, mat, vitaminer och så vidare. När vi var där och försiktigt kände oss för bland alla de olika redskapen så kommer en äldre man in för att se sig om. Han stannade till och småpratade lite med Mogge, synade honom uppifrån och ner. Och så frågade han om han sprang mycket. - Du ser ut som en löpare, sa han. Nää, svarade Mogge, jag är född så här. Enda gången jag springer är när jag jagar svamp och bär. Andra gången efter att vi hade besökt gymmet, upprepades komplimangerna. Mogge var å yrkets vägnar hemma hos en familj för att såga ner en vägg. Och mannen i familjen följde intresserad arbetets framfart och honom. Efter en stund så frågade mannen Mogge om han tränar mycket. - Du ser ut som en som går på gym, sa han. - Njäää, jaa, jovars, svarade Mogge jag har gått två gånger nu...Hmm, jag kan se för mitt inre hur han spände musklerna lite extra (bara för att)... För övrigt så räknas dom där musklerna som en liten löneförmån. Själv får jag tappert kämpa på bland träningsredskapen för att om möjligt upptäcka mina muskler. En dag satte jag mig vid bicepstränaren, ställde in den minsta vikten och kämpade som en besatt och det hände NADA! Jag stirrade på mina överarmar och såg till min fasa att de var helt tomma, bara löst skinn, hade jag inte en aaaning om?! Jag ropade förtvivlat på min käre make Mogge, som kom som en räddare i nöden och liksom hjälpte till att lyfta liiite. Och då kändes det redan bättre...Suck. För övrigt måste vi få erkänna att det här med gymmet är mycket roligare än vad vi hade tänkt oss, det har nästan blivit ett beroende. Man mår så himla bra efter ett träningspass, man känner sig smidigare, lättare, duktig och nöjd med sig själv. Men ack den glädje som varar. Plötsligt och utan förvarning får jag påhälsning av ett gräsligt förkylningsvirus. Det började oskyldigt med halsont fortsatte med feber, ont i bihålorna, öron och värk i hela kroppen. Och en så enkel syssla som att prata i telefonen framkallar svettdroppar och att gå på toa gör en nästan svimfärdig. Ni vet? Hela det där kittet som får en att bara vilja fly in i sömnen. Och jag undrar i mitt febriga sinne, vart tog alla musklerna vägen? Tidigt i morse steppade Mogge i väg till gymmet för att åter igen köra ett pass. Själv låg jag kvar i den goa sängen och var lite avundsjuk. För mitt personliga rekord och träningspass kommer i dag endast bestå av att snyta näsan. Men jag tackar ändå min Gud för att jag kan bli frisk, (det kunde ha varit värre). Och när jag är det, så går jag åter mot gymmet tillsammans med min älskade Mogge, och tar vid där jag slutade. För det här med att träna är både nyttigt och roligt. Så det är någonting vi kommer att fortsätta med. 
 

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela