jonssonsfrestelser.blogg.se

Jonssons frestelser är en blogg som kommer att handla om mat, resor,djur och natur. Ibland kan det slinka med lite poesi också. Vi är ett par på 50+ som heter Angela och Morgan. Vi älskar att vistas i naturen. Plocka bär, svamp och fiska. Vi har även två fina barnbarn. Dom kommer också att ta lite plats här. Välkommen till Jonssonsfrestelser.

Skepp ohoj med Lyran

Publicerad 2018-07-23 20:15:00 i Allmänt,

Solen strålar dagligen från en klarblå himmel och vi har semester, det känns underbart!
Vi hade inte riktigt bestämt vad vi skulle hitta på att göra under vår lediga tid, det fick bli lite som det föll sig. Så fick vi ett erbjudande som vi inte kunde motstå, om att få låna en för och akterruffad motorbåt av Mogges lillebror med familj. Självklart tackade vi ja och vi började genast planera och packa. Vi måste erkänna att vi hann inte mer än sätta ner våra fötter på båten förrän vi kände en längtan efter att få hissa segel. Mogge och jag har seglat en hel del tidigare, men det är länge sedan. Det var så vi träffades, vi hade varsin segelbåt och en motorbåt på den tiden. Den sista sålde vi för 28 år sedan.
Vi styrde kosan mot Åstön och lade till i olika bad vikar. Låg där på svaj och dök i det svalkande vattnet från båtens badbrygga. Åt konserver som sköljdes ner med rött vin. Läste en del och skuttade runt på klipporna under solens strålar.
En upplevelse var att gå genom Åstö kanalen, det har Mogge tidigare gjort men aldrig jag. Världen ser liksom lite annorlunda ut från en båt. Så Ibland känner man inte riktigt igen sig, det är fascinerande.
Sista natten lade vi till i Skeppshamn. Och när kvällen kom så somnade vi som vanligt gott till ljudet av vågorna som kluckade mot skrovet. Nästa dag gav vi oss i väg tidigt. Men när vi styrde ut ur viken så väntade oss en ganska kraftig sjö, båten krängde ordentligt. Vågorna var ca: två meter höga och vi styrde rakt mot dem och mötte dom med fören. Det känns inte riktigt bekvämt att få dessa vågor i sidan på båten. som ni alla säkert kan förstå. Själv kom jag plötsligt ihåg hur eländigt det kunde vara att vistas på havet i dåligt väder. Något som jag tydligen hade stoppat undan djupt i minnesbanken. Men Mogge verkade ta det hela med ro, han visade åtminstone inte en min av rädsla. När vi hade mött vågorna och kommit ut en bra bit till havs, så kunde vi äntligen vända båten och få vågorna i aktern. Nu blev det väldigt angenämt igen, ibland surfade båten på vågorna i ca. 8 knop, jättekul! Vi lade till i ytterligare en badvik för ett dopp i det blå, innan vi styrde kosan hemåt igen. Nu behövde vi komma hem och få vila våra otränade muskler. Och framför allt duscha av oss allt det salta vattnet.
Men innan vi avslutar den här bloggen så vill vi nämna några ord om det här med ekolod. Sådant som inte vi hade råd med på vår tid. Ekolodet gör färden på vattnet mycket enklare, men det bästa med det är att det visar också vart fiskarna finns. Så för några inbitna fiskare som oss så var det nästan plågsamt ibland, att vi inte hade tagit med oss fiskespöna. För jag kan nästan sätta pengar på att fiskarna som visade sig på ekolodet, det var väldigt stora laxar.
Sist men inte minst.Tusen tack för lånet av båten Fredde och Sussi, ni är guld värd.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela