jonssonsfrestelser.blogg.se

Jonssons frestelser är en blogg som kommer att handla om mat, resor,djur och natur. Ibland kan det slinka med lite poesi också. Vi är ett par på 50+ som heter Angela och Morgan. Vi älskar att vistas i naturen. Plocka bär, svamp och fiska. Vi har även två fina barnbarn. Dom kommer också att ta lite plats här. Välkommen till Jonssonsfrestelser.

Stavgång

Publicerad 2017-10-11 18:12:00 i Allmänt,

Efter att ha drabbats av ett smärre ryggskott så bestämde jag mig för att avsätta lite tid för motionsträning i framtiden. Jag hade läst att det skulle vara nyttigt att gå med stavar, så sådana fick det bli, stavarna inhandlades. Och eftersom jag ville göra allting rätt och riktigt så googlade jag först på hur man ska använda stavarna, innan jag gav mig ut på vägarna för att träna på den rätta tekniken.
I söndags bjöds det på ett härligt höstväder det var ömsom sol och en del regnskurar. Mogge och jag beslutade oss för att åka ut på Åstön och ta en promenad ut mot fyren. Vi klädde på oss varma kläder och gav oss iväg, naturligtvis hade jag mina gångstavar med mig. Höstvindarna friskade i ordentligt och vågorna slog mot klipporna så att skummet yrde. Ja det var riktigt underbart och energigivande att få vandra där i närhet av skog och hav.
Nu hör det till saken att min Mogge han har långa ben och med dom kan han gå riktigt fort, och det gjorde han. Jag ville ju inte vara sämre så jag kämpade på för att hålla takten, stavarna gick som trumpinnar. Och inte vet jag hur det gick till, för det gick så fort. Men plötsligt råkade jag få in ena staven mellan Mogges ben. Med den påföljden att han hamnade i spinn och gjorde några piruettliknande skutt som avslutades i diket.
Först blev jag väldigt paff och förvånad. Men när jag hade försäkrat mig om att han inte hade gjort sig illa då började jag att gapskratta, det såg ju så roligt ut, och jag kunde inte sluta att skratta. Men Mogge han var mindre munter, han fräste ilsket därifrån diket.
- Men Herre Gud människa du kan väl för tusan hålla ordning på dom där fördömda pinnarna!
Under den fortsatta promenaden så höll han sig på behörigt avstånd från mig, han gick långt före. Och vid två tillfällen mötte vi andra vandrare. Och varje gång så stannade Mogge och ställde sig och stirrade stint på mig. Han var nog rädd att jag skulle försöka fälla någon av dom med mina stavar. Och jag förmodar att dom som vi mötte tyckte att vi var ett underligt par. För först kom en surmulen man med en ängsligt stirrande blick. Efter kommer en medelålders kvinna iklädd mössa, vantar, fotriktiga skor och ett par stavar. Dessutom log hon med hela ansiktet och skrattade högt. Mogge påstod att jag borde ha en sån där saftblandare som roterar med orange/gult sken på huvudet. Han menade att man bör varna andra fotgängare, att här kommer en opålitlig stavgångare. Men det tyckte jag lät lite väl överdrivet, eller hur?
Men lite rätt har han nog måste jag medge. För när jag blev fri från mitt ryggskott och kunde återvända till jobbet på måndag. Ja då var det Mogges tur att krokna, var nog inte så lämpligt med den där piruetten ändå (tanten skäms). Så nu har jag försökt att övertala honom att han också ska börja med stavgång för att stärka muskulaturen. Men han blå vägrar, påstår att det där med stavar kan vara farliga grejer.
Ja det här med stavgång är inte det lättaste, jag har lite svårt att få till den där rätta snitsen. Men men, skam den som ger sig. Och det vet vi ju alla att övning ger färdighet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela