jonssonsfrestelser.blogg.se

Jonssons frestelser är en blogg som kommer att handla om mat, resor,djur och natur. Ibland kan det slinka med lite poesi också. Vi är ett par på 50+ som heter Angela och Morgan. Vi älskar att vistas i naturen. Plocka bär, svamp och fiska. Vi har även två fina barnbarn. Dom kommer också att ta lite plats här. Välkommen till Jonssonsfrestelser.

Vår bästa tid är NU

Publicerad 2017-08-15 20:17:49 i Allmänt,

Alla som känner Mogge och mig, vet att vi älskar att vara ute i naturen. Därför är vår bästa tid Nu.
Men som vanligt när vi kommer ut i vårt rätta element så inträffar en förvandling. Jag blir Sirpa och Mogge blir Penti. Dessa två människor kan aldrig få nog av att vistas i naturen och ta för sig av skogens skafferi. Penti stegar med sina långa ben med en sådan fart att kvistar och mossor yr kring honom. Sirpa springer flåsande efter som en liten terrier. Och de grånande testarna till hår som hon har på sitt huvud, slingrar sig svettigt fast på hennes runda kinder. Nu hör det till saken att åren rullar på och det märks på Pentis och Sirpas ögon. Båda ser dåligt och har behov av glasögon. Detta märks tydligt när de är ute för att samla föda i skogen.
Det var Sirpas ide att de skulle gå till optikern och skaffa särskilda glasögon för olika bär och svampsorter. Ja så att de lättare skulle finna vad de sökte i markerna. Först skickade hon iväg Penti som fick ett par progressiva glasögon som visade sig fungera utmärkt på gula kantareller. Han har burit hem gula kantareller i flera omgångar. Men Sirpa kunde inte hitta och se några trots att hon nästan klev på dom. Så Sirpa stegade iväg till optikern och förklarade sitt ärende. Optikern kliade sig i huvudet och smålog lite försiktigt när han frågade. - Menar du att du vill ha ett par särskilda glasögon för hjortron och ett par för hallon och ett par för kantareller och så vidare? Ja, svarade Sirpa som tyckte att det var en briljant ide`. Optikern skrattade nu högljutt och sa att det kunde han nog fixa.
I dag efter jobbet så gav vi oss av ut i skogen igen. Och som vanligt inträffade förvandlingen. Sirpa kände sig åter lycklig och smidig i kroppen. Hon tog på sig sina glasögon som är avsedda för gula kantareller men kunde inte se några, men det gjorde däremot Penti med sina progressiva, han plockade förnöjsamt läckerheterna. Sirpa blev lite smågrinig men behöll det för sig själv. Men så tog hon på sig glasögonen som är för blåbär. Och varje kvist fullkomligt dignade av stora härliga blåbär. Livet lekte återigen och det gick förvånansvärt lätt att plocka bären. Hon bara satte ner hinken bland blåbärsriset och sa. - Hopp i hinken. Japp så var det fixat!
Penti röjde runt bland riset som vanligt, han klagade lite på "rycken" (ryggen). Men han såg ovanligt nöjd och glad ut ändå. Vi skrapade ihop några liter, som är bra att ha så att säga.
Och i morgon ska jag gå till optikern och be att få reklamera glasögonen som är avsedda för gula kantareller. Jag funderar starkt på att skaffa ett par såna där progressiva som Penti har.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela