jonssonsfrestelser.blogg.se

Jonssons frestelser är en blogg som kommer att handla om mat, resor,djur och natur. Ibland kan det slinka med lite poesi också. Vi är ett par på 50+ som heter Angela och Morgan. Vi älskar att vistas i naturen. Plocka bär, svamp och fiska. Vi har även två fina barnbarn. Dom kommer också att ta lite plats här. Välkommen till Jonssonsfrestelser.

Mobiltelefoner

Publicerad 2016-05-19 18:22:00 i Allmänt,

Vill skriva några rader om det här med mobiler.
När sonen var tonåring kom det här med mobiler riktigt i ropet. Själv tyckte jag bara att det såg larvigt ut när någon gick på gatan och pratade i mobilen. Tyckte att personen gav sig ut för att vara märkvärdig. Nä, någon mobil skulle jag aldrig ha! Jag strävade länge emot mobil inköpet. Men gav efter då jag insåg fördelen med att förse sonen med en mobil och på så vis kunna ha lite koll och framförallt, kontakt med honom då han var ute på sina "tonårs turer". En miss i planeringen var att han stängde av luren då jag ringde på natten. Så det där med mobiler var nog inte så bra ändå....
Så kom det en tid då vi insåg att den fasta telefonins tid snart var förbi. Att det bara var mobiler som gällde.
Kommer ihåg den ångest jag kände den dagen jag ringde till Telia och sa upp den fasta telefonen, den med en nummerskiva som man snurrade på. Hemska tanke...Vart var världen på väg? Gå omkring med telefonen på fickan!
Många mobiler senare och med en fantastisk utveckling av dessa så finner jag mig själv i dag fortfarande som en motsträvig kärring.
De första mobilerna som jag hade var mycket behändiga därför att de motsvarade min intelligens. Men sen brakade det lös. Det skulle vara såna där moderna saker som man liksom sveper med fingret över, såna där "flipp flopp lurar".
Min sista trogna "fosila lur" gav upp nu senast när vi var på Gran Canaria, den fick sand i sig. Gick inte å höra vad vad den andra sa, det skorrade.
Jag beklagade mig och Mogge, min käre make, tog itu med uppgiften på order från mig. Nu skulle jag minsann förnya mig. Ville kunna ringa, smsa och ta emot bilder. Men det skulle vara enkelt, (med tanke på min intelligens....)
Det blev en lättsam Doro med en massa "flipp flopp effekter".
Jag ljuger inte, men den mobilen fick mig att känna mig handikappad.
När jag pratade med någon så började det plötsligt pipa, bloppa och flippa och samtalet bröts. Sååå känslig sååå, kom bara åt lite med dubbelhakan. Och helt plötsligt hade högtalarfunktionen slagits på när jag satt på bussen. Och den som jag pratade med sa högt och tydligt.
- En jä,la magsjuka de här, sket ner hela baperippan.....! Oj då.
Det slutade med att jag åter igen beklagade mig och spände ögonen i min käre make och sa.
Det är mycket som förändras här i världen, å de må de få göra. Men vad som än händer, rör inte min mobil!
I dag åkte vi och köpte en helt vanlig underbar mobil med stora knappar och stor text åt mig. En sån där som man kan se och läsa tydligt på. Känner mig så himla glad och nöjd.
Och den andra moderna saken, får ta plats i Mogges mobil museum. Ett skåp med gamla mobiler.
Där kan den stå, den är snart omodern ändå.

Kommentarer

Postat av: Lena

Publicerad 2016-05-25 21:30:58

Underhållande läsning, o fin bild, förstår precis vad du menar men inte vart vi är på väg?!?!

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela