jonssonsfrestelser.blogg.se

Jonssons frestelser är en blogg som kommer att handla om mat, resor,djur och natur. Ibland kan det slinka med lite poesi också. Vi är ett par på 50+ som heter Angela och Morgan. Vi älskar att vistas i naturen. Plocka bär, svamp och fiska. Vi har även två fina barnbarn. Dom kommer också att ta lite plats här. Välkommen till Jonssonsfrestelser.

All helgona helgen

Publicerad 2015-10-31 19:13:00 i Allmänt,

Vi inleder helgen med att låna ett barnbarn.
Alla som har barnbarn vet hur underbart det är att få låna dom.
Nu när det är som mörkast ute och då kylan kommer smygande, tycker vi att det kan kännas lite tungt ibland. Men då ser vi till att få oss en liten "barnbarnsdos", fungerar lika bra som ett lyckopiller på oss.
Precis som alla andra gör vi ett besök på kyrkogården. Tänder ett ljus för våra nära och kära, minns dom med värme. Saknaden är stor oavsett om den handlar om ett bortgånget djur eller en människa....
När vi vaknade i dag, kände vi en intensiv längtan efter att få besöka skogen. Ville andas skogsdofter, vandra och bara vara.
Men så har vi det där med älgjakten då. Ja, det får bära eller brista. Vi måste få åka till skogs även om vi gör det med livet som insats. Vi styrde kosan mot Rigåsen. Sa till varandra att där kan dom väl ändå inte skjuta, det är ju ett naturreservat.
På vägen upp mot Rigåsen passerade vi många älgjägare som stod på pass. Och när vi var framme vid Rigåsen så stod det en "älggubbe" där också. Nej! Sa vi till varandra, bara till och vända. Men vi hade tur, killen sa att de hade jagat färdigt för i dag. De hade lite att ta rätt på, hade skjutit en kalv. Han berättade att han hade stått och tittat på en stor älgtjur med sexton taggar. Men den fick han inte skjuta därför att den kvoten var redan fylld.
Det kändes som en liten bonus att få vandra omkring i naturen, vi njöt i fulla drag. Och som av en händelse så råkade vi springa på cirka en liter Trattkantareller. Ja, Mogge hittade några gula också.
Plötsligt vaknade mitt andra jag, Sirpa. Jag sneglade på Mogge och tyckte mig se en glimt av hans andra jag också, Pentti. Mogge och Angela behöver ingen mer svamp. Men det behöver tydligen Sirpa och Pentti.
På vägen hem stannade vi till vid Västanåfallet som ligger i Viksjö. Där är det alltid lika vackert oavsett årstid. Fallet är Sveriges näst högsta fall. Det är ett så kallat kaskadfall då vattnet faller utför klippavsatser. Fallhöjden är över 90 meter.
Där finns också hästar som man kan rida på om man vill. Men vi nöjde oss med att prata lite med dom, de är så stiliga.
Om ni någon gång har vägarna förbi så kan vi varmt rekommendera att ni gör ett besök vid Västanåfallet.
Vi återvänder, något frusna till "holken" igen. Tänder massor av värmeljus och smuttar på lite varm glögg. Tänker på alla som vi saknar. Konstaterar att vi har det bra. Och glädjer oss över alla som finns och över varandra.


Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela