jonssonsfrestelser.blogg.se

Jonssons frestelser är en blogg som kommer att handla om mat, resor,djur och natur. Ibland kan det slinka med lite poesi också. Vi är ett par på 50+ som heter Angela och Morgan. Vi älskar att vistas i naturen. Plocka bär, svamp och fiska. Vi har även två fina barnbarn. Dom kommer också att ta lite plats här. Välkommen till Jonssonsfrestelser.

Trattisar

Publicerad 2016-09-25 15:20:00 i Allmänt,

Nu på måndag startar älgjaktsuppehållet. Då vågar man sig ut i skog och mark igen. Att få vandra i skogen är det bästa som finns.
Vi hade siktat in oss på att ge oss ut på söndag eftermiddag (i dag). Tänkte att jakt gubbarna nog hade jagat ifrån sig då.
Men i går blev längtan för stor, så vi drog på oss varselkläderna och gav oss ut i skogen.
Vi hade tur, vi såg inte till några jägare där vi strövade fram. Och vi lyckades fylla vår korg med några Trattisar och gula kantareller. Dessa gav vi bort till bättre behövande. Vi skulle ju fortsätta vårt letande i dag också.
Sagt och gjort. På med varselkläderna och mot skogen.
Men på det första stället som vi stannade till, vågade vi inte ens kliva ur bilen. Där satt man på pass och väntade. Så vi åkte vidare till en annan skog. När vi anlände så mötte vi jakt gubbarna, dom var på väg därifrån.
Härligt! Nu fick vi ha skogen för oss själva. Och det är ju ingen konst att plocka Trattisar när det vimlar av dom. Vi behövde bara sätta ner korgen och uppmana svampen till att hoppa i, så var det klart. Nja skämt å sido, lite fick vi jobba för delikatesserna. Och som en liten bonus så lyckades Mogge springa på ett rejält gäng med gula kantareller. Oj vad mysigt det vart nu då.
Så vi behöver väl knappast berätta om vad vi ska ägna vår söndags eftermiddag och kväll åt.

Cancer

Publicerad 2016-09-24 19:12:00 i Allmänt,

Det är ett tag sedan jag skrev nu.
Orden tog liksom slut, plötsligt fanns det inget att skriva om.
Det enda som kändes var sorgen och saknaden efter min älskade bror, som har lämnat oss. Man kan gott påstå att livet lade krokben för oss, satte punkt.
Mogge och jag har ofta sagt att vi gruvar oss för den dagen då det börjar "naggas" på syskonen.
Det är en sak att föräldrar dör. De har ju levt sina liv. Och förhoppningsvis fått leva länge. Men när syskonen går vidare, känns det ganska så tufft.
Cancer är en fruktansvärd sjukdom. En lömsk rackare som gömmer sig i det minsta skrymslet i kroppen. Inleder oss i att hoppas, tro, förtränga och för att i nästa drag intet göra och förgöra oss.
Det är en sjukdom som ofta går att bota, i dagens läge. Men det är också en sjukdom som är obotlig.
En sjukdom som orsakar ett enormt lidande. En sjukdom som bär skulden till alla dessa tårar....
Min brors tårar, då han insåg att inget fanns att göra.
Hans maka, hans barns, mina och mina systrars tårar, då vi insåg det samma. Listan kan skrivas oändlig. En grym sjukdom som tycks njuta av alla tårar och de liv som den kan skörda.
Men mitt i allt eländet, så reflekterar jag.
Lyssnar på allt "onödigt" prat som mina medmänniskor babblar på om. För mig en eländig "rapakalja" mitt i sorgen. Ja, prat om vardagliga triviala bekymmer.
Ja ni vet sånt där som man egentligen inte bryr sig om.
Så inser jag. Att det är det där onödiga pratet som får livet att gå vidare. Det är det som leder och visar, att livet är värt att leva. Att det trots allt elände, visst ska gå vidare....
Intalar mig själv och vill gärna påverka andra.
Klart vi ska leva vidare och må gott .
Vi bara måste....

Svampsafari

Publicerad 2016-08-20 17:21:00 i Allmänt,

Efter att ha återlämnat vårt barnbarn så riggade vi om husbilen och gav oss ut på svampsafari.
Vi styrde kosan mot Viksjö, en plats som vi är väldigt förtjusta i. Där "dammsög" vi skogarna i jakten på Kantareller. Och skörden blev god, vi hade nog turen på vår sida.
Vi parkerade bilen inför natten, vid Västanåfallet. Blev sittandes ganska länge på kvällen och rensa svamp.
Dagen efter tog vi med oss svampkorgen och stegade uppför fallet. Väl uppe tog vi höger på en stig. Vi gick mot Knyllen, där vi en gång hade en stuga. Skogen där är gammal och fin, många svampar såg vi men inga kantareller. Däremot så sprang vi på källan till vår tidigare stuga. Den källan letade vi väldigt mycket efter då vi hade Knyllen. Känns lite dråpligt att hitta den efter åtta år. Nåja, vi fortsatte vår skogspromenad sökandes efter kantareller, kom fram till en liten igenvuxen tjärn. Berget reste sig högt på den högra sidan, där var väldigt fint. Och inte visste vi att den lilla tjärnen hade funnits där hela tiden heller!
Som vanligt när vi är ute i skogen så går Mogge före och jag efter, han är liksom min vägvisare. Plötsligt så försvann stigen, det blev buskigt och snårigt. Jag blev lite orolig och frågade min vägvisare om han visste vart vi skulle komma fram. Fick ett svävande och mumlande svar. Så nu slutade jag att spana efter kantareller. Nu ägnade jag tiden åt att bli ordentligt nervös istället!
Det hör till saken att min vägvisare har laddat ner en app i telefonen. Den heter hitta bilen, toppen bra tycker jag. Men den här gången låg telefonen glömd i husbilen.
Efter mycket pust, stånk och stön gick det brant utför. Till slut så hittade vi en stig i naturen som tydligen användes av en älg. Vi följde den och äntligen såg vi ljuset i tunneln.Dom är bra dom där älgarna.
Vi har ofta sagt att det skulle vara mysigt att få sova över på Rigåsen, som är ett fint naturreservat. Så vi rullade helt enkelt vidare dit för att övernatta. Där råder fullkomlig stillhet och tystnad, hur underbart som helst. Trodde aldrig att vi skulle vakna någon gång, sov hur gott som helst.
Nu är vi hemma igen och ägnar oss åt lite lördagsmys.
Nästa vecka börjar Mogge att arbeta igen. Och jag ska äntligen få ta bort gipset från min skadade arm. Det ser jag verkligen fram emot.....

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela