jonssonsfrestelser.blogg.se

Jonssons frestelser är en blogg som kommer att handla om mat, resor,djur och natur. Ibland kan det slinka med lite poesi också. Vi är ett par på 50+ som heter Angela och Morgan. Vi älskar att vistas i naturen. Plocka bär, svamp och fiska. Vi har även två fina barnbarn. Dom kommer också att ta lite plats här. Välkommen till Jonssonsfrestelser.

Barnbarnen

Publicerad 2018-09-16 16:34:32 i Allmänt,

En härlig vecka i Vemdalen har nått sitt slut, och vi längtar redan till nästa höst då vi kanske återvänder.
I slutet av veckan kom sonen med sin familj på besök och med dom kom också solen. Nu blev det genast fart och fläkt i stugan för barnbarnen dom sprudlar nämligen av en outtröttlig energi. Det är alltid lika härligt att få rå om dom, och det händer alltid någonting tillsammans med dom.Vi plockade blåbär, lingon, fiskade och vandrade en del tillsammans.
På lördagen skickade vi iväg föräldrarna ensamma på en längre vandring. Själva tog vi en lite kortare vandring tillsammans med barnbarnen. Dom kämpade tappert i de höga sluttningarna och tittade förtjust i kikaren som farfar Mogge hade tagit med. Vi hälsade på i Plupps lappkåta som finns i närheten av Storhogna Högfjällshotell & spa. I kåtan fanns möbler gjorda av björkstammar, jättespännande!
En tidig morgon tog vi med barnen på en promenad så att föräldrarna skulle få sova lite längre. Mogge som har besvär med en fotled, han linkade på som vanligt. Han gör oftast det när han har varit i stillhet. Värst innan man kommer igång, som han brukar säga. När vi hade gått ett tag så stannade han till och fixade med skosnörena som hade hamnat i kängorna. Han beklagade sig och sa att nu hade foten försämrats avsevärt för nu hade han fått ont UNDER foten också. Oj oj då, svarade jag och barnen medlidande, stackars dig....När han hade haltat sig fram längs med vägen en bra bit. Så satte han sig uppgivet ner och tog av sig kängan. Rotade runt med handen inuti den och drog fram en blå färgläggningspenna. Mähh! Sa barnen och jag, haru en penna i dojjan? Mmm svarade farfar samtidigt som han ifrågasatte hur den hamnat där....Ingen som vet, ingen som vet. Och under den fortsatta promenaden så gick han plötsligt mycket bättre.
Ja vi har sagt det förut men vi säger det igen. Det här med barnbarn det är härliga tider det. Och vi ser med spänning fram emot nästa äventyr som vi får dela med dom.

Att göra ingenting

Publicerad 2018-09-12 16:59:41 i Allmänt,

I dag har vi använt bilen mer än bena, vi bestämde oss föra att göra ingenting.
Så vi passade på att besöka Vemdalens kyrka som uppfördes 1624 och flyttades till sin nuvarande plats 1763. Vid kyrkdörren hängde en jättestor nyckel som man låste upp med. Kändes både välkomnande och spännande, att det var tillåtet att gå in i kyrkan och titta. Och där finns mycket vackert att beundra. Kyrkan är skickligt målad invändigt med vackra marmoreringar.
Vi har också "snajsat" runt lite och hör och häpna, vi har sett vart blåbären finns. Så nu står dom där och väntar på oss. Och för att ytterligare späda på bekvämligheten så tog vi bilen upp på Skalet. Där uppe var det en kollosal utsikt ner över dalen och längre än så. Då man tittade åt ena hållet såg man att solen lyste långt där borta och åt det andra hållet såg man att regnet var på frammarsch. Det är verkligen snabba skiftningar i väderleken i de här trakterna.
Som ni alla vet så tär det på krafterna att göra ingenting, därför återstår det bara nu att vila efteråt, tjingeling.

Mot Fallmoran

Publicerad 2018-09-11 17:22:00 i Allmänt,

I dag gick vi på tur mot Samevistet och Fallmoran. Där har vi varit många gånger tidigare men vi ledsnar aldrig på den turen. Själva vandringen över de öppna vidderna och med fjällen runt omkring är så otroligt vacker. Vädret var hyffsat, åtta plus och en frisk vind, vi kände oss glada, lediga och fria.
På långt avstånd kunde vi se några renar som spatserade omkring. Och den här gången hade vi faktiskt kommit ihåg att ta med oss kikaren. Så vi stod en bra stund och tittade på renarna i kikaren, väldigt spännande. Men det konstiga var att renarna tycktes gå oss till mötes, kanske var dom lika nyfikna på oss som vi på dem? Och när renarna hade kommit tillräckligt nära så såg vi att renarna var två äldre damer som också var ute på vandring. Vi hälsade artigt på dem och skrattade förläget. Och vi gör som vanligt, skyller på synen....
Men turen var på vår sida i dag ändå. För vi träffade så småningom på två olika ren flockar som vi kunde beundra på avstånd. Och det var sånna där äkta renar som ser ut som renar ska göra!
Vi passerade Samevistet och gick vidare mot Fallmoran, där slog vi oss ner och fikade och njöt av lugnet.
När vi återvände mot Samevistet så föll ett stillsamt lagom duggregn. Så vi stannade till och tog på oss regnjackorna, men regnbrallorna ansåg vi vara lite onödiga så de fick ligga kvar i ryggsäcken. Vi gick där och filosoferade och sa till varandra att det gör ingenting att det regnar. “För det är sååå himla underbart ändå”. Men underbart är kort. För regnet tilltog i styrka och snart sipprade vattnet ända in i långkalsongerna och vidare ner i kängorna, klaffs, klaffs. Och det var omöjligt att se någonting genom våra regnstänkta glasögon. Varför har ingen uppfunnit glasögon med vind rute torkare på?!  Och jag ångrar bittert att jag inte hade tagit med cyklopet som ligger hemma i garderoben. För vi tror säkert att vår vandring hade varit betydligt torrare och bekvämare om vi bara hade haft grodmansdräkter och cyklop på oss. 

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela